Träd är som pelare av tid. Tysta står de och växer sig mäktiga, över decennier, hela människoliv och flera generationer. De rör sig som i slowmotion, medan världen omkring dom rusar förbi. De kommunicerar med varandra över stora landområden via mycelier under jorden. Skogen är ett avancerat system, en hel värld. Miljarder mikrober som läker oss när vi rör oss under de mäktiga trädkronorna. Prasslande löv som ger själen ro. Skogen, djurens hem, och vår egen mest naturliga boplats, från allra första början.
När hösten kommer och träden blir nakna, fortsätter de ändå att bre ut sina rötter under marken, innan den bistra vintern tar vid. Tysta, långsamma, starka.
Mossa växer också i slowmotion. Den kan växa redan vid fyra plusgrader. Bildar mjuka mattor som lyser gröna året om. Särskilt här i de södra bokskogarna, lyser de som gröna plättar i den grå skogen om vintern. Vi har sällan snö här. Mossan ser nästan neongrön ut, en grå dag i februari.
Om du tittar noga så ser du, att mossorna är fulla av olika mönster, där olika sorter blandas i en vacker väv. Stjärnor blandas med små ”lövverk” som liknar ormbunkar.
Mossan samlar på sig av regnvatten för torra dagar, och när torkan har kommit, och dränerat den sista droppen, ovanpå karga block av granit, då går den in i en dvala och väntar, tills himlen öppnar sig på nytt.
Under mossan gömmer sig ett myller av gråsuggor och andra smådjur.
Dessa ting är för mig en källa till ständig förundran och eftertanke.
Ett träd är som en egen individ, med djupa fåror i sin bark, som bär spår av ett långt liv. Och ju äldre ett träd är, desto vackrare blir det. I detta finns något väldigt vackert och poetiskt tycker jag. Till och med döda träd är vackra, och fulla av liv.
Du kommer aldrig att få se en gammal ek som du har planterat. Träd planterar du åt världen som kommer efter dig. Ett gammalt träd måste du finna där det står.
LINDA EDLUND STUDIO 