Detta är ämnet jag har ägnat mig åt det senaste. Nu är det November och grått o dimmigt. Mitt i höstmörkret finns andra ting som känns mörka genom alla årstider. Som saknaden efter ett barn som borde ha varit här. Denna serie är ett synliggörande av dessa barn. Även om andra inte kan se dem, så tillhör de sina familjer. De är älskade varje dag, med en kärlek blandad med smärta.

Vi som har ett sjukt barn själva, vet hur kärlek blandad med rädsla känns. Det är en kärlek som är svår att beskriva. En bitterljuv kärlek. Jag vet inte hur det känns att älska med den smärta som dessa målningar vill beskriva. Men du som bär på den, jag hoppas att jag kan hälla lite värme i den där kärleken i ditt hjärta som gör så ont. Vi förstår alla ATT det gör ont, att ha drabbats av varje förälders största rädsla. Men vi vet inte hur det är att leva i den. En sak vet i alla fall jag. Att ditt barn är vackert, och att ditt barn finns.

 

I min studio samsas penslar och halvfärdiga målningar med stora kartonger och mängder av bubbelplast. Här är tre målningar färdiga för flytt till nya hem.

Ja det var lite blandade bilder från det senaste. Jag kommer att fortsätta med denna serie framöver, men även väva in mina landskap i den. Jag har inte exakt plan för stunden. Det är ju det som är kärnan för mig i mitt målande, att det måste få vara fritt och flyktigt, och intuitivt. Då blir det rätt.

Jag postar allra mest och bäst på Facebook. Jag har försökt börja bygga ett Instagram också, men helt ärligt har jag inte tiden för att sköta min Instagram med bravur. Så ja… vi får väl se om den överlever i framtiden.

Så… hoppas du har Facebook.

Kram!

/,Linda