(Akryl 60×60 cm) (SÅLDA)

Nu har jag kommit halvvägs på denna nya plats i skogen 😊 (vänstra målningen). Det urgamla trädet som ännu bara är en siluett ska få lite mer färg och struktur så småningom, och förgrunden ska få lite fler intressanta detaljer.

Jag älskar verkligen träd! Jag kan knappt förklara hur mycket träd tilltalar mig. Varje enskilt träd har en helt egen, fascinerande form. Träd är SÅ vackra! Jag brukar nörda ner mig i en trädsort i taget. I somras tjatade jag på min man att jag ville sätta prydnadskörsbär i trädgården. Sen ändrade jag mig och ville sätta en jättebjörk. Eftersom de är snabbväxande haha. Jag övervägde till och med poppel! (Men tydligen tar rötterna sönder rör och husgrunder!) Jag vill ha skugga i trädgården nämligen. Jag kan nästan inte begripa hur det kan lyckas vara stekhet sol på tre sidor av vårt hus samtidigt. (Vi flyttade in i april i år) Jag föredrar skugga eller helst halvskugga. :) Jag försökte ett tag att sälja in idén till maken att sätta åtta björkar. En liten skog till våra barn! ❤️ Sen var jag inne nu senast på att sätta en vacker tall. Men efter info från en trädgårdsgrupp på Facebook insåg jag att det kan bli en hel del kottar och barr! Jag får nöja mig med min thuja-liknande ”gran” som jag gjort en bonsai-frisering på. Den ser nämligen ut som en tall nu :)

När jag är ute och kör bil så fångas min blick av de trädsorter jag för stunden nördat ner mig i. Söta bebistallar i vägrenen! ❤️❤️❤️

Men jag har nått en smärtsam insikt. Du kommer aldrig att få se en gammal ek som du har planterat. Gamla träd var små långt innan du fanns. Det finns inget träd jag kan plantera som är hyfsat stort innan min sjuåring tar körkort… Och då pratar vi om snabbväxande träd!

Då växer en ny uppskattning för skogarna fram, och för de stora, gamla träden överallt i vår omgivning. Vi kan njuta av det som andra före oss har åstadkommit och av det som föddes i naturen innan vi fanns.

Träd skapar platser. Avskilda platser där vinden prasslar i löven och luften doftar av mossa och torv. Det är en tröstande plats. Så vacker och så tyst. Så otroligt mäktig.

Vilken skönhet och vilket ljus som finns på de platser som människor ännu inte lyckats förstöra! Jag hoppas jag kan fånga på min canvas, en liten gnista av den där ljuva, lugna, trösten.

Ja, jag fokuserar mycket på tröst nu. Det är något jag själv behöver mycket av. Tröst och styrka. Och inte bara jag, utan människor i vår närhet också, som påminner mig om hur skört livet är. Det är en ädel konst att leva varje dag med ett beslut i hjärtat att inte leva i fruktan.

Inte alla vet vad jag menar, men du som lever i stormen, i den långa, dryga stormen, den som varar i månader och år, du förstår mer. Och troligtvis förstår du som är äldre och hunnit gå igenom mer, vilken känsla och vilket behov av tröst och styrka som jag talar om. För även om du själv har klarat dig väl, så har du med säkerhet bevittnat mer än en storm i din nära omgivning, under åren som gått. Så mycket brutenhet det finns i världen!

Detta var vad jag hann i studion idag. Jag vet inte när jag får en kväll igen. I morgon ska jag planera barnkalas, och ta hand om mitt sjuka barn samtidigt. Min man är hemma i morgon också. ❤️ Två sjuka barn är det egentligen, men det ena är mycket sjukare än det andra. Vi har haft århundradets luftvägsvirus här! (Liten retorisk överdrift) Utdragen feber och för min del envis rethosta. Det sjukare barnet har kronisk sjukdom plus detta dryga virus. Därför har det varit en extra tung vecka.

Så nu är egentiden slut för idag! Här behövs all sömn som går att få! (Men faktiskt lite egentid behövs också!!)

God natt! ❤️

/Linda