Nu sitter jag här i mörkret i min treåriga flickas säng. Hon ligger i min famn med täcket över sig och har äntligen somnat från sin nattskräck. Jag vågar inte röra mig än, så jag passar på att skriva en stund. Ljudet av mjuk musik och regn hörs från en av mina favorit-appar på telefonen jag håller i.

Nu vaknade hon igen och grät lite.

Hon har nog aldrig haft nattskräck förut vad jag kan minnas, men en lång dag utan tupplur + omställning till vintertid + snuva, hosta och lätt feber blev för mycket för lilla gumman. Hoppas hon kan somna djupare snart. Nu ligger hon stilla över mina knän istället, och själv sitter jag på knä, med handen över hennes kind. Få se när jag törs röra mig, nattskräck skär i mammahjärtat.

Jo, jag ska våga skriva lite mer i min blogg nu. Men den kan inte bara vara en konstblogg, för mer än allt är jag en mamma. I alla fall så går det mesta av min tid till barnen och vårt hem. Men så är det bara. Jag kan inte skriva en blogg utan att detta märks. Så nu gör jag det.

Min man kom just hem från sitt jobb efter ett dygnspass ❤️ så vi ska umgås lite sen när jag lyckats smyga ut och nattskräcken lagt sig helt, så ingen studiokväll ikväll inte!

Men jag smider planer, det gör jag alltid. Planer på nästa bild som ska ta form på mitt staffli. Jag ser bilder i mitt inre och blir så inspirerad. En bild och en tanke. Jag bär på den tills jag får en ny stund i min studio.

Jag har redan nästa bild klar i mitt sinne. Vi får se vilken dag det blir. Snart, hoppas jag 😊

Det är väldigt synd om lilla tjejen här, hon vaknar gång på gång i nattskräcken. :( Men snart måste det nog ge sig. Jag skriver lite till varje gång hon somnat om.

Nu ligger jag bredvid henne i sängen. Idag har jag möblerat om. Sjuåringen har fått en dubbelsäng, och treåringen har fått hans kura-säng som är 90×200 cm. Så skönt när nätter krånglar, att vi nu får plats bredvid. Juniorsängar kan vara VÄLDIGT oergonomiska för vuxna nämligen… ! Detta var helt klart den perfekta dagen att få detta gjort…

Natten till idag startade en brandvarnare utan orsak. I fyraåringens rum. Den slutade av själv innan jag hann dit. Panikkänsla. Bultande hjärta. Helt väck av trötthet. Ingen vaknade. Tack och lov. En stund senare gjorde treåringens brandvarnare likadant. Jag hade just somnat om. Min puls dunkade i skallen när jag lade mig i sängen efter andra panikupplevelsen.

Då skrev jag ett argt sms till mannen som var på jobbet. Inte så argt mot honom egentligen. Men arg på brandvarnarna. Vi har åtta stycken av den sorten. (Japp, åtta) Billigt att byta ut… inte. Och när som helst kan det hända igen haha. Fast jag slet ut batteriet på den sista i vredesmod inatt. Hon får ha öppen dörr nu.

Det komiska är att detta har hänt en annan gång före denna natt. I sjuåringens rum. På natten. OCKSÅ! Han vaknade den gången kan jag rapportera…

Nu sover lilla tjejen igen. Lugnt och stilla. Äntligen.

God natt alla!

Hoppas ni och era barn (om ni har) sover gott hela natten! ❤️ och att inga brandvarnare börjar tjuta ;)

/Kram!

Linda