”Welcome to October” plein air i Slottsparken :)

acrylic painting, art, autumn, Blekinge, green, grisaille, nature, oak tree, october, plein air, prussion blue, sölvesborg, Sölvesborgsbron, Southern Sweden, sun beams, sun rays

IMG_4572

”Welcome to October” 1100 SEK, 50 x 40 cm, (original) akryl på canvas (3d-duk färdig att hänga utan ram). Målad plein air (under bar himmel) i Slottsparken, Sölvesborg, med vy över Sölvesborgsbron. / Original acrylic on 3d canvas, plein air, view over the Sölvesborg Bridge.

Detta bildspel kräver JavaScript.

För en gångs skull var jag inte tidsoptimist, och jag vistades således i parken precis så länge som jag hade angett :) Däremot var vi tidsoptimister som vanligt gällande hur lång tid det tar att både duscha två barn, ge tre barn kvällsmat samt lägga dom. Vad GÖR man under all den tiden?? (Det tog tre timmar)…

Nåväl, nu har jag bloggat det hela :) Hoppas du har en mysig kväll!

”MY DAYS OF BLOOM”

3d, acrylic, bloom, blossom, canvas, cherry tree, dream, fine art, gestation, light, painting, pink, pregnancy, purple, sölvesborg, sparkling, sun, sweden, waiting, woman, yellow
”Remembering my days of bloom, I carried you to Life” 1500 SEK, 70 x 50 cm, acrylic on 3D canvas, black sides
003

Vi har alla både underbara och jobbiga minnen. De jobbiga får vi kanske gång på gång besluta oss för att lägga under oss, så att de inte får för stort utrymme i våra liv. De underbara är som vackra ädelstenar, som vi kan ta fram, njuta av och beundra – igen och igen.

Att bära fram ett nytt liv är väldigt sällan bara en ”dans på rosor”, och vissa minnen gör vi kanske vackra i efterhand, när vi ser dem genom den kärlek vi nu har för det nya livet som vi fick välkomna.

Det är lätt ( i alla fall för mig) att tänka sig hur lyckliga de är som just nu ligger på BB med sitt nya lilla knyte. Även jag tänker så varje gång som någon jag känner har checkat in på sjukhusets gulligaste avdelning. Ändå vet jag att de flesta vill hem fortast möjligt! – så även jag (efter ett visst choklad-ätande och matfrossande)…

Men trots jobbiga saker som ligger bakom, så kan jag ändå se tillbaks på de första ögonblicken jag såg vart och ett av mina barn, och tänka att ”åh, det var ju min Josiah som låg där i plastbaljan… tänk alltså! Och nu är han ju som en välpackad vandringsryggsäck att lyfta… Så kan man låta utvalda minnen få skimra lite extra. Och i bästa fall kan de där andra sakerna få blekna bort lite grann…