”One of a Kind” SÅLD, Akryl, 50 x 70 cm (strl C)
Var så goda! Efter en liten debatt på facebook kring huruvida denna bild skulle vara helt i gråskala, bara ha rosa rosenblad, eller om den skulle ha gröna löv också, så föll till slut avgörandet på målningens nya ägare. Hon valde att få gröna löv :) Och så fick det bli!
After a small debate on facebook concerning how much color I was to put on top of this grisaille, the future owner of this painting decided what she preferred :)
”Blow Upon My Garden” TINGAD/SOLD, (1500 SEK för denna storlek / for this size – 50 x 70 cm), acrylic on canvas (3D with black sides) fiery red & orange glow
Awake, O north wind; and come, thou south;blow upon my garden, that the spices thereof may flow out. Let my beloved come into his garden, and eat his pleasant fruits. /Song of songs 4:16
”Love Endures All Things” 400 SEK, olja, 19 x 24 cm (strl x) cobolt blue & powder pink nebula <3
<3 The darkest night has the brightest stars <3
Låt mig presentera min senaste ädelsten ;) <3
”Sparkling Rain” TINGAD, (500 sek för denna storlek – x), 22 x 27 cm Akryl på dukpannå, golden green, bright pink, gold <3
Ibland bara måste jag få måla en ros. Så är det helt enkelt. Just nu blommar vår klätterros på framsidan, och det är sååå underbart. Dom är ljusrosa, och gör ett litet gästspel här bakom mitt senaste mästerverk ;)
Vi har alla både underbara och jobbiga minnen. De jobbiga får vi kanske gång på gång besluta oss för att lägga under oss, så att de inte får för stort utrymme i våra liv. De underbara är som vackra ädelstenar, som vi kan ta fram, njuta av och beundra – igen och igen.
Att bära fram ett nytt liv är väldigt sällan bara en ”dans på rosor”, och vissa minnen gör vi kanske vackra i efterhand, när vi ser dem genom den kärlek vi nu har för det nya livet som vi fick välkomna.
Det är lätt ( i alla fall för mig) att tänka sig hur lyckliga de är som just nu ligger på BB med sitt nya lilla knyte. Även jag tänker så varje gång som någon jag känner har checkat in på sjukhusets gulligaste avdelning. Ändå vet jag att de flesta vill hem fortast möjligt! – så även jag (efter ett visst choklad-ätande och matfrossande)…
Men trots jobbiga saker som ligger bakom, så kan jag ändå se tillbaks på de första ögonblicken jag såg vart och ett av mina barn, och tänka att ”åh, det var ju min Josiah som låg där i plastbaljan… tänk alltså! Och nu är han ju som en välpackad vandringsryggsäck att lyfta… Så kan man låta utvalda minnen få skimra lite extra. Och i bästa fall kan de där andra sakerna få blekna bort lite grann…
lindaedlund.com 