(Painting in progress… Loving trees and loving human gestation. Two of my nerdiest interests <3 )

Nä nu kan jag ändå inte låta bli att posta en liten tjuvkik på nästa målning som börjar ta form. Jag var bombsäker på att jag skulle hinna klart den och var så ivrig att posta den och så… nä. kl 03 fick jag ge upp. Min bebis vaknar regelbundet under kvällen o natten, och kl 03 kände jag att nu går jag inte upp och ammar igen o nickar till, för att sen dra mig upp… så längre än såhär kom jag inte ;)

”Remembering my days of bloom, I carried you to Life” (in progress) 70 x 50 cm, acrylic (1500 SEK for this size)

Jag har en grej med träd ända sen i vintras… det började med att jag plockade in stora, nakna grenar och satte i vas, och hängde upp en jättegren på den vita vardagsrumsväggen. Jag har inte tröttnat än. Sen började jag måla bokskogar. Träd är alldeles… speciella. Och är det något som är alldeles särskilt speciellt, så är det körsbärsträd i blom! <3 helst ljusrosa, som detta ska bli. Alltså vilken scen jag har i mitt huvud, det är så spännande o se hur denna ska bli, tycker till och med jag själv, hehe…

Jag har alltid haft en nördighet när det gäller mänsklig fortplantning. Och då syftar jag på det som händer efter befruktningen ;) Jag har kunnat varenda detalj sedan jag var tonåring, och numera kan min man det också utantill i sömnen troligen… haha. Han har  ju hört mitt fascinerade tjat genom tre graviditeter. Jag minns när min svågers fru väntade första barnet, och jag hörde hur min man började ge henne gravid-råd över telefonen… lol.

Men ja… hela grejen är verkligen ett underverk. Så obeskrivligt.

Men nu ska jag sakta ner på tempot o kolla på en film med mannen. Det är oklart om jag orkar nåt mer efter det… Mitt i småbarnsåren har man ett val när man egentligen inte hinner mer än vardagsbasic. Antingen gör man inget mer, eller så får man envist ta ett myrsteg vid varje tillfälle som bjuds, och låta bli att sura när det gång på gång inte blir något tillfälle alls. Jag har så många bilder i mitt huvud just nu. Fler än någonsin. Jag får bara skriva ner namnen på bilderna så länge, och ta en i taget, så sakteliga…