Snart ska jag försöka vara tillbaka igen

acrylic painting

December och januari har varit två månader då jag inte kunnat jobba mkt i min studio. Dels hade jag tre månaders verifikationer att sortera (bokföring). Jag låg efter med andra ord haha… o så i december fick vår mellanflicka äntligen sin knapp på magen (För sondmatning efter en lång tid av matsvårigheter).

Sen har vi ägnat en del dagar åt att rensa ut här hemma också. Välbehövligt, tidskrävande och väldigt skönt.

Nu precis i januari har vi också grejat med att bygga ett efterlängtat extra rum till minsta tjejen. (Med ett fönster i innervägg) Så att storebror kan ha sitt rum också på samma våning som oss andra. Han har haft sitt rum i vår inredda källare. Vilket han gillar. Men vi vill öppna upp på nedervåningen så det går att busa bättre där nere. :) kanske lite kuddrum, pingis, biljard…?

Råspont <3 idag ska jag isolera färdigt väggen insida med stenull (För ljudisolering) o på lördag ska äntligen väggen byggas klart (av min svärfar).

Sen ska jag städa min studio grundligt, och göra tråkig årsinventering. SEN står jetplanet på startbanan…

Snart snart… Så kommer det mer måleri från mig. Kram till er alla!

/ Linda

Saknade barn

acrylic painting

Detta är ämnet jag har ägnat mig åt det senaste. Nu är det November och grått o dimmigt. Mitt i höstmörkret finns andra ting som känns mörka genom alla årstider. Som saknaden efter ett barn som borde ha varit här. Denna serie är ett synliggörande av dessa barn. Även om andra inte kan se dem, så tillhör de sina familjer. De är älskade varje dag, med en kärlek blandad med smärta.

Vi som har ett sjukt barn själva, vet hur kärlek blandad med rädsla känns. Det är en kärlek som är svår att beskriva. En bitterljuv kärlek. Jag vet inte hur det känns att älska med den smärta som dessa målningar vill beskriva. Men du som bär på den, jag hoppas att jag kan hälla lite värme i den där kärleken i ditt hjärta som gör så ont. Vi förstår alla ATT det gör ont, att ha drabbats av varje förälders största rädsla. Men vi vet inte hur det är att leva i den. En sak vet i alla fall jag. Att ditt barn är vackert, och att ditt barn finns.

 

I min studio samsas penslar och halvfärdiga målningar med stora kartonger och mängder av bubbelplast. Här är tre målningar färdiga för flytt till nya hem.

Ja det var lite blandade bilder från det senaste. Jag kommer att fortsätta med denna serie framöver, men även väva in mina landskap i den. Jag har inte exakt plan för stunden. Det är ju det som är kärnan för mig i mitt målande, att det måste få vara fritt och flyktigt, och intuitivt. Då blir det rätt.

Jag postar allra mest och bäst på Facebook. Jag har försökt börja bygga ett Instagram också, men helt ärligt har jag inte tiden för att sköta min Instagram med bravur. Så ja… vi får väl se om den överlever i framtiden.

Så… hoppas du har Facebook.

Kram!

/,Linda

Akuten och kirurgen

acrylic painting

Under förra veckan redigerade jag ett antal nya bildfiler för posters. Jag hade tänkt posta dem denna helg, men de senaste dagarna har spenderats på sjukhus.

I torsdags var vi på barnonkologen i Lund med lillan (6 år snart) på kontroll (efter Wilms tumör 2016). Det är ultraljud och lungröntgen.

Men på hemvägen började häftiga kräkningar under eftermiddagen. Natten till fredagen därhemma spenderades med feber och kräkningar. Så nästa morgon blev det akuten i Kristianstad. Tio timmar på akuten. Sen en natt på barnavdelningen med med dropp. Oavbrutna kräkningar. Så även under lördagen. Inte minsta klunk vatten stannade i magen. Upp kom galla. Och mer galla. Och ännu mer.

Kl 22 blev det röntgen. Svullen buk och magsmärtor. Konstaterat stopp i tarmen.

Ambulans till barnkirurgen i Lund kl 22:30.

Kontrastvätska genom sond på kirurgen. Röntgen kl 03. Sedan ny röntgen kl 05. Då hade kontrastvätskan löst upp stoppet. (Två klyx före detta också i Kristianstad). Lugnare liten flicka nästa morgon. Sov länge. Mjukare buk, inga mer kräkningar.

Ambulanstransport tillbaks till Kristianstad. Ännu en natt på observation med dropp.

Mörbultad men mycket gladare liten tjej. Började äta och dricka så smått idag. Gick framåtböjd med stapplande steg igår. Idag var ryggen rakare. Vi fick äntligen åka hem under eftermiddagen.

Lillan har kvar sin venport efter cancern 2016. Vi valde att behålla den ett tag eftersom hon behövt dropp en del periodvis, pga matsvårigheter med epilepsimedicinerna hon började äta våren 2017. Vi diskuterade i torsdags med barnonkolog om borttagning av venporten snart ändå. Lillan har mått rätt bra under sommaren och hösten.

Men efter en sån här långhelg med dropp, så tänker man ändå att porten är rätt bra… jobbigt med en slang i armvecket vid dropp. (Venport gör att dropp kan fästas på bröstet istället, och venporten mynnar ut ett stort blodkärl strax ovanför hjärtat.). Bättre flöde och stör mindre.

Lillan är hemma på permission tills imorn men jag är så säker på att vi inte behöver komma tillbaka imorn att jag ändå bad dem dra ut portnålen innan vi åkte hem.

Ikväll var jag i studion och redigerade fler bildfiler till posters, och lade ut dem i min butik! 😊 det var en välbehövlig terapi efter allt elände. Barnen sover så gott, och klockan är över tolv så det är redan tisdag nu haha.

Nu är det god natt! ❤